Nähä, jaha

I skrivande stund är klockan ca 20 över tio och det är söndag. Jag sitter och försöker smälta gårdagen. Det var som känt fest, min 25-årsfest. I min systers trädgård träffades plusminusnoll 50 personer under så gott som hela dagen. Vädergudarna bestämde sig tillslut för att att ställa sig på vår sida och det gjorde dagen ännu mer speciell. Vill passa på att tacka för alla fina presenter och minnen som jag fick ta emot! En rolighet bara, i mitt horoskop stod det att dagen och kvällen skulle bli mycket trevliga och kvällen skulle innehålla flirt.

Imorgon börjar min andra semestervecka, vilket betyder att skolstarten är nära. Jag har nog inte riktigt fattat vad jag gett mig in på än. Försöker intala mig att jag verkligen ska börja plugga. Alla CSN- blanketter som ligger framme påminner mig och gör det hela ännu mer verklighetstroget. Jag hade gärna delat en lägenhet med vänner, men vi får väl se hur det blir med det där. Ett par, tre stycken i en fyra i Malmö. Kom igen! Vem är på?

Sitter och lyssnar på Foo Fighters och U2. Vissa av låtar påminner mig så väldigt om Stockholm. Och när jag tänker på Stockholm tänker jag på flykt. Jag är, eller har blivit, bra på det där med att fly. Ett tag kändes det som jag hade benen på ryggen hela tiden. Jag har bättrat mig men jag är ändå beroende av ombytlighet. Inte stanna på samma ställe för länge.. Det är väl därför det aldrig funkar med killarna heller. Jag får spela en allt för stor roll, vilket leder till att jag får alltid (nästan) precis som jag vill, vilket leder till att jag tröttnar, vilket leder till flykt. Jag börjar att komma mer och mer underfull med mig själv, ju mer tiden går. Skönt och spännande. Och skrämmande. Man tror att man känner sig själv så himla bra men det tar tid! Tid att lära hur man reagerar i olika situationer, i olika människors närhet, vem eller vad som gör en svag, vem eller vad som gör en stark, vem eller vad som gör en svag och stark på samma gång.

Känslor kan vara så stora och ohyggligt tunga att bära. Som ett stort, tungt stenblock som man ska försöka balansera på ryggen. Vi människor förväntas handla rätt och riktigt i alla situationer, göra kloka val som man tjänar på i längden, vara förståndiga. Jag säger: Skit i det! Följ magkänslan så hamnar man för det mesta rätt. Och skulle man hamna fel så är det väl bara att resa sig och borsta av grusen? Det som inte dödar, det härdar.

En sak till bara. Som jag har lärt mig om mig själv. Jag har en bra sida och en dålig sida. Det komiska är att dessa sidor är samma sak/ ord= envis. Jag är så in i baljan envis och ger mig inte förrän motsatsen är bevisad. Så min envishet tillsammans med orden "Hur svårt kan det vara?" kan föra mig exakt hur långt som helst!

Nu får jag väl checka ut för idag. Imorgon blir det Malmö, en spontanutflykt med La Camilla!

Kärlek!


...