Mycket känslor

De två senaste dagarna har varit underbara. Jag har, tillsammans med Sara, varit i Stianderöd och ridit islandshäst. Det är en mäktig känsla när man galopperar över öppna fält i full fart. Jag kände mig nästan som Arn. Eller Ronja. Nu är jag hur som helst hemma igen och dagen har flutit på bra. Fram till nu ialla fall...

Jag öppnade mailen för en liten stund sen och där väntade två mail på mig, angående ett nytt hem till min kise Smulan. Det har visat sig att Kattkommando Syd har hittat ett nytt hem till henne. När jag läste mailen kändes det som en spark i magen. Jag hade förväntat mig en känsla av lättnad, nu kan jag säga upp lägenheten och verkligen börja leta efter en bostad i Malmö. Men icke, istället började tårarna rinna ner för kinderna och till slut grät jag som en galning. Jag känner mig som en bov. Nu ska det komma hit främmande människor som ska titta på Smulan. Det behövs inte. Jag kan garantera att hon är världens bästa, mest underbara katt! Det är sannslöst att man kan känna så mycket för ett djur. Det blir ingen rolig kväll, det här. Hon ligger här brevid och är så söt. Usch, detta känns piss, kass, värdelöst!


...